Med risk för att detta börjar bli löjligt .. men jag är förtjust i alla saker som kan avdramatisera bajs. Så, i julanda, God jul på er alla och hoppas ni får en mysig andra advent!
Läs även andra bloggares åsikter om Pooing Santa, bajs, bajsande tomte
Mitt förra inlägg, om kokböcker med fokus på känsliga magar, har fått kommentarer från Ulrika och Karin och de har fått mig att fundera lite över kopplingen mellan mat och Ibs.
När jag kikar runt lite i denna blogg, och i bloggen som jag hade innan, som ligger till grund för denna blgg (där jag har en hel del material som inte finns här inser jag …) så blir jag lite splittrad. För jag inser att jag skrivit en hel del inlägg som handlar om just mat och tipsat en del om vilken mat som kan vara bra eller inte om man lever med Ibs. Jag började tidigt med att prata om de typiska ”gasbildarna” som exempelvis lök och kål till att helt byta bana och rekommendera att ta bort kolhydrater för att kunna äta allt annat istället. Kan denna helomvändning säga något i sig, undrar jag då?!
Min generella inställning, som jag också klargör ofta, är att jag inte anser att man skall utesluta någon mat helt och att man skall vara lite kritisk till om det verkligen var maten som gjorde oss dåliga. För om jag ätit lök och blivit dålig så är vägen mycket kort till att jag drar slutsatsen att mina problem berodde på löken. Så slutar jag att äta lök och nästa gång jag får samma problem så är det kanske kålen jag åt just då som får skulden. Men ligger problemet verkligen i maten? Eller är det bara så enkelt att dra den slutsatsen eftersom det handlar om mage och tarm?
I går fick jag, för första gången på otroligt länge en smärtattack. En sådan där som är av den värsta sorten. En sådan där som jag alltid skyllt på mejeriprodukterna för. Och faktum är att jag hade ätit en middag full av grädde och creme fraish. Men det gör jag ofta nu för tiden (i och med Gi:n), utan att få smärtattacker. Så det beror knappast på det. Däremot var jag på stressens högsta punkt i går. Generellt har jag varit mer stressad än någonsin denna höst, men i går hade jag nått taket.
Vart vill jag komma med detta då?
Jo, jag vill lyfta fram att jag säger en sak men gör en annan. För jag tror inte riktigt på att det beror på mat, men jag kan inte säga att det inte gör det heller. Att jag är så bra nu kan ha att göra med att jag jobbat så hårt på att nå dit jag är i dag, och på att jag kommit långt i denna kamp med mig själv. Men det är svårt att säga att maten inte har något att göra med det, eftersom denna ”wellness” inträdde i samband med min Gi-diet och eftersom jag snabbt blir gasig och får magknip när jag frångår dieten för mycket.
Kanske är det helt enkelt så att man måste prova allt innan man ger upp?! Och jag vill bara ge er alla tips och idéer jag kan, alla möjligheter jag kan komma på för att ni skall få en chans att må så bra som ni är värda! Kanske passar allt inte alla, men innan vi vet genom forskning exakt hur vi skall te oss för att få må bra och bli bättre så är det kanske värt att prova allt.
Och så vill jag förstärka Karins och Ulrikas inlägg – som bär andan av att vara kritisk till det ni läser. Överallt. I alla former! För så länge vi inte vet något säkert om Ibs så är det upp till er själva att utvärdera era insatser. Och det finns absolut risker med detta. Risken att man så gärna vill att det skall fungera att vi får för oss att vi blir bättre. Risken att det du gör egentligen är sämre för dig. Så det gäller att gå in i alla ”försök” och ”tester” med öppna ögon! Var kritisk och granska dig själv. Kanske bör du anteckna resultaten dag för dag, så att det är lättare att sammanfatta resultatet, så att du inte riskerar att ”glömma” det dåliga.
Se denna blogg som en idébank. Men absolut inte som en vetenskap. För resan dit är alldeles för lång! Allt jag skriver är godtyckligt, eftersom det baseras på egna erfarenheter och ovetenskapliga försök till att leva ett så ”vanligt” liv som möjligt. Men allt jag skriver kommer från hjärtat, det är ren och skär ärlighet, och det kan därför vara en bra motpol till det avskalade vetenskapliga. För tro mig, jag vill bara väl, jag skulle ALDRIG gå ut och göra reklam på den här bloggen mot betalning. Ingen skulle kunna övertala mig att medvetet göra reklam för något jag inte testat, varit med om, tror på eller kan stå för här. Tro mig, jag har fått en hel del erbjudanden. Men det vore att förstöra tanken med varför jag skriver detta.
Så ge er ut och testa nu. Vänd och vrid på resultatet. Testa igen. Stöt och blöt. Kanske kommer vi fram till något … eller så får vi ge oss ut igen, och testa på nytt.
Men VÅGA testa framför allt! VÅGA göra allt du kan för att bli så bra som möjligt. Det är du skyldig dig själv!
Väl mött,
Läs även andra bloggares åsikter om Trial end error, Irritable bowel syndrome, Ibs, Ibs-forskning, mat, Ibs-kost, Gi, gasbildande livsmedel,
Är det någon av er här ute som provat ”Mat med magkänsla”, kokboken för känsliga magar?
Fick tips om den från en arbetskollega som hört reklam för den, men ser att den har funnits med ett tag. Jag blev så nyfiken att jag bestämt mig för att köpa den direkt! 60 kronor från bokförsäljningen går oavkortat till svensk forskning kring sjukdomar i mag-tarmkanalen, helt perfekt! Jag skall gå igenom recepten efter jul, läsa, smaka och uppleva, och självklart lovar jag att berätta vad jag tycker! Men det vore kul att höra om någon redan testat den och vad du i sådana fall tycker.
Med i processen för denna bok finns SGF, Svensk Gastroenterologisk Förening och RMT, Riksförbundet för Mag- och Tarmsjuka, efter idé- och projektstöd av hälso- och sjukvårdsföretaget Abbott. Boken innehåller ett 40-tal olika recept framtagna av dietisten Pia Henfridsson, matskribenten Lisa Förare Winbladh har Fredrik Eriksson, prisbelönt kock. Läs mer här och här. Beställ här.
Kan tillägga att jag är otroligt skeptisk till det här med mat för känsliga magar. Min grundinställning är att det är mycket godtyckligt, för det varierar så mycket från person till person. Och så är det så svårt att säkerställa för det är så lätt att hamna i cirkeln att sluta äta saker bara för att man blev dålig av det en gång. Bara för att man ätit pizza en gång och blivit riktigt dålig så slutar man med det, trots att de övriga 100 gångerna gått bra. Men man vågar liksom inte testa igen… Man blir lätt sin egen hobbydiagnostiker och jag tror egentligen inte att det är en bra väg att ta…
Nu vet jag också att jag talar emot mig själv för jag har ju skrivit om hur Gi-dieten passar min mage så bra. Men trots att jag upplevt positiva effekter av ändrade kostvanor så vill jag understryka att man bör gå försiktigt fram på egen hand. Det är mer komplicerat än man tror det här med kosthållning och det är så otroligt viktigt att få i sig alla näringsämnen etc. Lite självdistans och försiktighet i denna process är kanske det jag vill förespråka. Våga testa igen och igen och igen …
Med det sagt så ser jag fram emot att testa dessa recept!
Må gott tills nästa gång.
Ann
Läs även andra bloggares åsikter om Mat med magkänsla, kokbok, känsliga magar, SGF, Svensk Gastroenterologisk Förening, RMT, Riksförbundet för Mag- och tarmsjuka, Lisa Förare Winbladh, hobbydiagnostiker, Gi, Gi-diet, mat, recept, kostvanor, Ibs, irritable bowel syndrome, magen, tarmproblem, foundraising, insamling
Jag önskar mig endast en sak från dig denna jul, och det är att alla som lever med Ibs kan få möjlighet att få samma hjälp som jag fått.
Det låter kanske fint, men jag är 28 år i dag och har faktiskt slutat tro på tomten. Jag har insett att man måste engagera sig själv för att saker och ting skall bli som man vill. Så därför ger jag i år en julklapp till mig själv, där jag väljer att skänka ett litet bidrag till Ersta sjukhus och deras arbete med Ibs. Med signaturen ”God Jul Ann önskar Ann” och en notering om att jag vill att pengarna skall gå till Ibs-skolan lämnar jag in avin på banken. Jag hoppas att mina pengar gör att fler patienter får möjligheten att gå Ibs-skolan. Jag hoppas också att de går till att sprida information om Ibs till fler läkare ute i landet och till allmänheten. Och så vill jag att några kronor går till forskningen, för att hitta orsaken, eller kanske orsakerna, till varför människor ”utvecklar” Ibs.
Om du är som jag och också vill ge dig själv en fin julklapp, eller helt enkelt bara vill bidra till Ersta sjukhus Ibs-arbete så gör du som jag. Lägg en summa som du anser dig kunna undanvara till postgirokontot 900054-8 och märk den med Ibs så att de vet att det är till detta ändamål du vill att pengarna skall gå. Du kan så klart skänka pengar allmänt till sjukhuset om du vill, men om du vill att det skall gå till något särskilt är det viktigt att skriva detta på inbetalningskortet!
Jag var på ett mycket givande lunchmöte tillsammans med två representanter från Ersta sjukhus i dag och diskuterade lite olika idéer som jag och de har om just insamling till olika delar av Ibs-arbete. Jag har många idéer men inte så mycket kunskap om hur man skall kunna förverkliga dem så förhoppningsvis kan jag samarbeta med Ersta sjukhus i framtiden. Jag brinner verkligen för att medvetandegöra och lyfta upp Ibs-problematiken i dagsljuset. Slå undan tabutaket! Om man vill få något gjort så kan man inte bara sitta och vänta på att någon annan skall göra det och jag vill att alla som har Ibs skall få samma goda vård som jag fått och samma hjälp. Alla borde få tillgång till Ibs-skolor, det borde inte finnas begränsningar på hur många patienter man får behandla så länge det finns sjuka människor. Alla borde få möjligheten att bli bemött av en läkare som förstår dem och som har information nog för att veta hur man kan gå vidare. Eller vad tycker du?
Nu efterlyser jag idéer från er läsare. Har du några tankar kring hur man skulle kunna bedriva insamlingar för Ibs och/eller vad de borde gå till? Jag har ett gäng idéer men vill gärna ha fler! Är du kanske till och med villig att vara en del av en insamlingskampanj, villig att engagera dig för att nå ut?
Skriv en kommentar här i bloggen eller mejla mig på hultmansunge (at) gmail (punkt) com, eller sök upp Kistans Facebooksida och kom med idéer där! Tillsammans kan vi göra skillnad, lyder det utslitna kampordet, men jag tror att det är sant!
Jag vill igen gärna lyfta att ni mer än gärna får gå med i facebookgruppen. Anledningen att jag startade den är att det kan vara mycket värdefullt att ha en samlad plats för oss med Ibs som man kan gå genom när man behöver tips, råd, hjälp eller kanske för att tillsammans kunna nå ut på en bredare front. Att ha ett nätverk är ovärderligt! Jag hoppas jag får se er där!
Jag ser fram emot att bli pepprad med idéer!
Ha en fin helg,
Ann
Läs även andra bloggares åsikter om Irritable bowel syndrome, Ibs, Ersta sjukhus, insamling, julklapp, önskelista, tomten, foundraising, engagemang, tabu
Hej på er kära läsare.
Jag är oerhört nyfiken på vilka som läser mig. Otroligt tacksam för kommentarerna jag får, men förstår också att man inte alltid har någonting att tillägga. Så därför tänkte jag nu be er att ta 30 sek av ert liv och flytta blicken till vänster på skärmen. I min vänsterspalt har jag nämligen skapat en liten ”undersökning” för att se om ni som läser min blogg själva lever med mag- och tarmsjukdomar och i sådana fall vilka. Jag har också lagt till ett alternativ där man kan kryssa i om man är stomiopererad. Det beror helt enkelt på att jag är nyfiken på hur många som lever med olika tarmsjukdomar som faktiskt har gjort denna operationen. Och stämmer mer än ett alternativ in på dig, är det bara att kryssa i samtliga. Stämmer inget in så finns det en ruta där du själv kan skriva in vem du är. Hoppas ni orkar fylla i detta, det är lite spännande att se!
Må så gott så länge!
Kram och godnatt på er,
Ann
Läs även andra bloggares åsikter om undersökning, Ibs, Irritable bowel syndrome, magen, tarmproblem, mag- och tarmsjukdom, tarm
Jag har en förkärlek till bajsböcker.
Nu var det säkert många som nickade och hm:ade när de läste den meningen, igenkännande och förutsägbart som att ”självklart du har det”. Men det är inte bara på grund av att jag har Ibs som jag gör det, det beror mycket på att jag har en förkärlek till barnböcker i allmänhet och bajsböcker i synnerhet då de lockar till så många härliga skratt.
Men det är sant att de passar mycket bra i min situation också. För jag hoppas att dessa underbara böcker kan hjälpa till att lätta på det tabubelagda – och få oss Ibs:are att våga krypa ur garderoberna. Och förhoppningsvis kan de som rynkar på näsan åt mitt nöje komma till insikt om att det inte finns något moraliskt förkastligt alls med bajs och kiss. Så här kommer några bra bajsbokstips som jag tycker ni bör införskaffa till era barn – och er själva!
Författare: Werner Holzwarth, Berghs1. Det var det fräckaste - om mullvaden som ville veta vem.
1. Det var det fräckaste – om mullvaden som ville veta vem.
En helt fantastiskt rolig bok som enkelt går att koppla till naturvetenskap då mullvaden söker efter djuret som bajsat på hans huvud. Han går från djur till djur och frågar om det var dem och de framför bevis på att det inte var dem genom att visa hur deras spillning ser ut.
Författare: Pernilla Stalfelt, Eriksson & Lindgren bokförlag AB
2. Bajsboken – den informativa boken.
Med mycket humor och roliga bilder får vi veta en hel del om bajs. Människor måste bajsa, men det ä rinte så bra tt baksa i sängen. Dock kan man bygga en bajshydda …
Författare: Charlat Benoit, Rabén & Sjögren
3. Bajsplutten – om att gå på toaletten.
Den fina lilla kycklingen Bajsplutten får vägledning och stora applåder av sina vänner elefanten med fler när han lyckas gå på toaletten – och spola också! Jag brukar lägga till att han tvättar händerna med tvål också! En interaktiv bok som viker upp sig och har en spolande ljudeffekt på sista sidan för den pedagogiska toaletträningen.
Författare: Stephanie Blake
4. Bajskorv – om kaninen som endast kunde säga en sak.
Glöm helt bort vett och etikett. Glöm det pedagogiska draget. Här handlar det om att skratta så mycket som möjligt för de små barnen. Kaninen kan endast säga bajskorv och en dag blir han uppäten av en varg. Men pappa kanin, som undersöker vad det kan vara för fel på vargen då han endast kan säga bajskorv, inser vad som skett och han räddar sin son. Men nu kan han endast säga …
Läs även om andra bajsböcker i denna SvD-artikel.
Läs även andra bloggares åsikter om bajs, Bajskorv, Det var det fräckaste, Bajsboken, Bajsplutten, Ibs, bajsböcker, Prnilla Stalfelt, Werner Holzwarth, Charlat Benoit, Stephanie Blake
Jag har förut berättat att jag blivit mycket bättre i magen (mycket mindre fisig och mindre lös) sedan jag startade min Gi-diet. Efter detta har jag fått en del kommentarer från andra som lever med Ibs som upplever samma effekt som jag. Jag har inga som helst stöd för att Gi-diet har någon som helst effekt på Ibs förutom min egen upplevelse och ett fåtal andra personer berättelser, men jag vill ändå lyfta fram det som ett tips. För har man testat allt annat kan detta kanske vara värt ett försök. Jag vet hur det känns när det är som värst och då är alla goda råd välkomna.
Men jag vet också hur svårt det kan vara att få inspiration när det är dags att byta diet. Vad skall man äta i dag? Att helt plötsligt hitta på nya maträtter är inte alltid så enkelt, och det gäller ju samtidigt att se till att man får i sig det som kroppen behöver. Det blir lätt en ensidig kost. Därför har jag startat en Gi-receptblogg, Lätt lagat & Matnyttigt. Vill du ha tips på mat som jag tycker är god och som följer Gi kan du kika in där. Jag välkomnar också nya tips på rätter om du har. Jag provar alla recept innan jag lägger ut dem, så det måste gå att laga med fisk, fågel eller som vegetariskt alternativ.
Jag vill också passa på att lyfta upp detta inlägg där jag skrivit om min ambition att förverkliga något typ av ”handikappkort” för oss med Ibs, som kan fungera som passerkort till offentliga toaletter. Jag vill börja med att starta en namninsamling här på bloggen och eftersöker de som tycker att detta vore en bra idé och som kan tänka sig att skriva sitt namn i kommentarsfältet. Trots att jag haft runt 500 besökare sedan jag skrev det har jag endast sju kommentarer – lite dåligt engagemang tycker jag. Är det inte fler som anser att detta vore en bra grej?
Jag gör ett nytt försök och hoppas att ni som läser vill klicka er in på inlägget och skriva under!
Tillsammans är vi starka. Ensamma kommer vi till korta!
//Ann
Jag har uttalat mig om Kbt i Sundsvalls tidning.
Artiklarna är inte direkt kopplade till just Ibs, utan snarare Kbt generellt, men jag uttalar mig av min erfarenhet ifrån den behandling jag fick testa på under en studie i internetkbt för personer med Ibs.
Detta är första gången media får det rätt när det gäller min inställning till det hela. Sedan kommer komplexiteten inte fram, som jag skulle vilja lyfta, när det är papperstidning och platsbrist och sådant. Om man behandlar en person med Kbt som inte passar för denna behandling tror jag att man riskerar att i början av behandlingen skapa symptom som inte först fanns hos patienten, bara för att bota dessa i slutet av behandlingen. Och det känns oerhört riskabelt när man skall utreda hur bra denna metod är eller inte är. Men så är det med platsbrist och jag är glad att det fick komma fram en kritisk röst också i detta fallet!
Jag bryter temat för bloggen för att puffa lite för mitt deltagande i Metro Photo Challenge. Gå gärna in och kommenter mina bilder (och rösta gärna också när det är dags i november!!!):
Track me:
