Mitt förra inlägg, om kokböcker med fokus på känsliga magar, har fått kommentarer från Ulrika och Karin och de har fått mig att fundera lite över kopplingen mellan mat och Ibs.
När jag kikar runt lite i denna blogg, och i bloggen som jag hade innan, som ligger till grund för denna blgg (där jag har en hel del material som inte finns här inser jag …) så blir jag lite splittrad. För jag inser att jag skrivit en hel del inlägg som handlar om just mat och tipsat en del om vilken mat som kan vara bra eller inte om man lever med Ibs. Jag började tidigt med att prata om de typiska ”gasbildarna” som exempelvis lök och kål till att helt byta bana och rekommendera att ta bort kolhydrater för att kunna äta allt annat istället. Kan denna helomvändning säga något i sig, undrar jag då?!
Min generella inställning, som jag också klargör ofta, är att jag inte anser att man skall utesluta någon mat helt och att man skall vara lite kritisk till om det verkligen var maten som gjorde oss dåliga. För om jag ätit lök och blivit dålig så är vägen mycket kort till att jag drar slutsatsen att mina problem berodde på löken. Så slutar jag att äta lök och nästa gång jag får samma problem så är det kanske kålen jag åt just då som får skulden. Men ligger problemet verkligen i maten? Eller är det bara så enkelt att dra den slutsatsen eftersom det handlar om mage och tarm?
I går fick jag, för första gången på otroligt länge en smärtattack. En sådan där som är av den värsta sorten. En sådan där som jag alltid skyllt på mejeriprodukterna för. Och faktum är att jag hade ätit en middag full av grädde och creme fraish. Men det gör jag ofta nu för tiden (i och med Gi:n), utan att få smärtattacker. Så det beror knappast på det. Däremot var jag på stressens högsta punkt i går. Generellt har jag varit mer stressad än någonsin denna höst, men i går hade jag nått taket.
Vart vill jag komma med detta då?
Jo, jag vill lyfta fram att jag säger en sak men gör en annan. För jag tror inte riktigt på att det beror på mat, men jag kan inte säga att det inte gör det heller. Att jag är så bra nu kan ha att göra med att jag jobbat så hårt på att nå dit jag är i dag, och på att jag kommit långt i denna kamp med mig själv. Men det är svårt att säga att maten inte har något att göra med det, eftersom denna ”wellness” inträdde i samband med min Gi-diet och eftersom jag snabbt blir gasig och får magknip när jag frångår dieten för mycket.
Kanske är det helt enkelt så att man måste prova allt innan man ger upp?! Och jag vill bara ge er alla tips och idéer jag kan, alla möjligheter jag kan komma på för att ni skall få en chans att må så bra som ni är värda! Kanske passar allt inte alla, men innan vi vet genom forskning exakt hur vi skall te oss för att få må bra och bli bättre så är det kanske värt att prova allt.
Och så vill jag förstärka Karins och Ulrikas inlägg – som bär andan av att vara kritisk till det ni läser. Överallt. I alla former! För så länge vi inte vet något säkert om Ibs så är det upp till er själva att utvärdera era insatser. Och det finns absolut risker med detta. Risken att man så gärna vill att det skall fungera att vi får för oss att vi blir bättre. Risken att det du gör egentligen är sämre för dig. Så det gäller att gå in i alla ”försök” och ”tester” med öppna ögon! Var kritisk och granska dig själv. Kanske bör du anteckna resultaten dag för dag, så att det är lättare att sammanfatta resultatet, så att du inte riskerar att ”glömma” det dåliga.
Se denna blogg som en idébank. Men absolut inte som en vetenskap. För resan dit är alldeles för lång! Allt jag skriver är godtyckligt, eftersom det baseras på egna erfarenheter och ovetenskapliga försök till att leva ett så ”vanligt” liv som möjligt. Men allt jag skriver kommer från hjärtat, det är ren och skär ärlighet, och det kan därför vara en bra motpol till det avskalade vetenskapliga. För tro mig, jag vill bara väl, jag skulle ALDRIG gå ut och göra reklam på den här bloggen mot betalning. Ingen skulle kunna övertala mig att medvetet göra reklam för något jag inte testat, varit med om, tror på eller kan stå för här. Tro mig, jag har fått en hel del erbjudanden. Men det vore att förstöra tanken med varför jag skriver detta.
Så ge er ut och testa nu. Vänd och vrid på resultatet. Testa igen. Stöt och blöt. Kanske kommer vi fram till något … eller så får vi ge oss ut igen, och testa på nytt.
Men VÅGA testa framför allt! VÅGA göra allt du kan för att bli så bra som möjligt. Det är du skyldig dig själv!
Väl mött,

Läs även andra bloggares åsikter om Trial end error, Irritable bowel syndrome, Ibs, Ibs-forskning, mat, Ibs-kost, Gi, gasbildande livsmedel,