Here’s an excerpt:

The concert hall at the Syndey Opera House holds 2,700 people. This blog was viewed about 12 000 times in 2011. If it were a concert at Sydney Opera House, it would take about 4 sold-out performances for that many people to see it.

Click here to see the complete report.

Fick en ping-back på ett gammalt blogginlägg på min Kistan-blogg (om Ibs).
Nyfiken om vem som länkat det inlägget klickade jag in på den här bloggen. Och döm om min förvåning när det jag läser där verkar så otroligt bekant. Tjejen har ju rakt av snott delar ur min text – ja, i princip copy-paste:at den och flikat in lite egna formuleringar här och där, ungefär som barnen gör när de skall skriva sina inlämningsarbeten för att det inte skall se ut som att de skrivit av texten. Och utan att credda mig. Och hon skriver att det är hennes tankar som hon tänkt på toaletten. Ja, men, ärligt, visst är det märkligt gjort!

Nu kan man ju tycka att jag bara skall känna mig hedrad att någon tyckte att det var så bra men man måste förstå att formuleringar för en författare är som fotografier för en fotograf! Det är mina egna avtryck och fotspår, det hörs att det är mina ord och att det är jag som skrivit det! Det är MITT verk! Hedrad blir jag när man länkar till mitt inlägg och skriver att man gillar det, att det var bra skrivit och att man håller med. Inte när man rätt upp och ner snor det och får det att låta som att det var en själv som tänkt och formulerat det!

Här är mitt inlägg, för den som vill och orkar jämföra.

Men vad gör man då, när sådant här händer? Skall man börja copyrighta sina texter?

Jag har skrivit en kommentar till bruttan men kommentarer på hennes blogg måste godkännas så vi får väl se om den godkänns och får lov att stå under andra kommentarer om vilka fantastiska tankar hon har …

Märklig känsla!

Programledare är Suzanne Axell, Överläkare Margareta Danelius (Ersta sjukhus), jag och Fråga doktorns husläkare Gunilla Hasselgren (Foto: Jenny Gustafsson, SVT Umeå)

Jag har fått veta att närmare 900 000 såg måndagens direktsända avsnitt av Fråga Doktorn i SVT. Det var fler än antalet tittare för TV4 Nyheterna, Klass 9A och Aktuellt i SVT2 och Ullared samma kväll. Endast nyheterna i SVT1 och Halv åtta hos mig i TV4 hade något fler tittare. Jag är förvånad och lite överväldigad. Men i dag har jag försökt att svara alla – jag hoppas verkligen att jag inte missat någon!

Responsen har varit fantastisk – tack alla för fina kommentarer, tips och delade öden! Ni som inte läst kommentarerna, gör det! Låt andras röster nå er och ta vara på deras tips!

Alla kommentarer har gett mig några uppslag av vad jag skulle kunna skriva lite om också. Så nu har jag lite material på lut. Det kommer mera, som vi sa på 90-talet! ;p

Fortsätt höra av er. Fråga, berätta och dela! Det är fantastiskt vad mycket vi kan göra tillsammans! Gå också med i min Facebook-grupp Kistan.

Jag tar gärna emot krönikor från andra ibs:are. Det är bara bra om ni vill dela med er i stort så att vi visar hur många vi är. Ibs är så individuellt att det är viktigt att många röster blir hörda. Ni kan skriva anonymt eller med namn. Gärna med namn för att visa att vi inte har något att skämmas för! Men jag tvingar ingen! Så skicka krönikor till mig )mejladress hittar ni i högerspalten här på bloggen), så publicerar jag dem!

Må gott så länge,

På ‘återseende’!

Länk till Fråga Doktorn i SVT Play (del 8, mars 2011)

Läs även andra bloggares åsikter om gästblogga, ibs, bajs, prutt, fis, Fråga doktorn

Sedan skall jag inte låta internationella kvinnodagen gå omärkt förbi. För att uppmärksamma detta vill jag lyfta en tanke som kom upp i Fråga Doktorn i går. Ett par gånger lyftes det fram att speciellt vi kvinnor gärna håller inne med det som behöver komma ut och att det faktiskt kan innebära att vi ger oss själva besvär för att vi är för generade att lätta på trycket. Vid ett tillfälle frågade Axell vad det kan bero på att just vi kvinnor gör så. Jag svarade att jag tror att det ligger i vår kultur – det handlar om vad som anses kvinnligt och vad som anses manligt. På vägen hem från Umeå i går funderade jag lite över detta och insåg att det inte minst i våra uttryck för själva handlandet att gå och kissa eller bajsa visar på hur olika förhållandena mellan män och kvinnor är i detta fallet. Vi kvinnor skall ”pudra näsan” eller besöka vattenklosetten alternativt damrummet. Vi kanske går och kissar eller uppsöker toaletten. För männens handlande som innebär samma sak finns det betydligt ‘råare’ beskrivningar. De ”går och pissar”, uppsöker pissoaren eller går ganska ofta till och med iväg för att skita. Det är i mycket större utsträckning okej att de visar vad de skall göra; de plockar upp en tidning (eller iPhonen i dag) mitt bland gästerna och trampar iväg.

Nu skall man ta allt detta jag skriver med en nypa salt så klart. Detta är både en känsfråga och en klassfråga. Och det är betydligt mer komplicerat än att göra grova generaliseringar och påstå att ”män har det så mycket enklare”. Men visst kan det ligga något i våra invanda kulturella genusmönster, där kvinnor generellt skall lukta gott, niga och tala lågt medan männen gärna skall visa att de gjort ett dagsjobb genom att lukta lite svett. Och släpper de på trycket utomhus kan de ju samtidigt se vem som kan kissa längst. Medan vi kvinnor tränger in oss bakom den största busken vi kan hitta och sjunker genant längre ned bakom den om en fis råkar smita iväg när vi skall pressa fram strålen (som vi försökt hålla hela dagen men inte lyckades ignorera längre).

Eller har jag fel?

Läs även andra bloggares åsikter om kiss, bajs, ibs, män, kvinnor, internationella kvinnodagen, genus, könsskillnader

I dag är det drygt ett år sedan jag plötsligt slutade skriva här på bloggen. Jag har nåtts av funderingar om vad mitt plötsliga försvinnande kan bero på och jag har många gånger funderat på att skriva om varför jag slutade, men inget jag hade att säga kändes liksom rätt. I dag är det första gången på drygt ett år som det känns rätt att skriva här igen.

För drygt ett år sedan förändrades mitt liv på många olika sätt. Det hade inte med Ibs att göra och det kändes allt för personligt för att skriva om. Nu tänker nog många att det måste ha varit något verkligen hemskt som skedde men till er som försöker klura ut det värsta tänkbara senariot: så är inte fallet. Men det var ändå tillräckligt stora förändringar för att jag skulle bli tvungen att omprioritera min tid och fundera lite över livet, i min privata sfär och inte över internet.

För drygt ett år sedan kom väggarna fallandes mot mig, från alla fyra hörn. Och även om jag inte var direkt träffad, även om det var grannarnas väggar som föll, så blev jag inklämd i mitten. Jag var mer eller mindre indirekt drabbad av alla saker och livet som jag visste det var inte riktigt detsamma längre. Det var inget jag inte skulle ta mig ur. Heller inget farligt. Men det blev krav på nyrenovering. Och jag behövde vänja mig med den nya interiören. Jag behövde fundera över vad den nya omgivningen innebar för mig och den jag var. Dock finns det inget ordspråk som är mer sant än det gamla slitna ”Det som inte dödar – Härdar!”.

När jag i dag öppnade facebook och skrev i min status så tänkte jag för mig själv att livet håller på att bli bekant igen. Och så tänkte jag att det är dags att kliva in här igen och fylla några rader med nyvunnen gnista. För vet ni vad – livet är bra fantastiskt. Livet är fyllt av många första och det gäller att njuta av dem.

Som ett brev på posten skall jag få göra en ordentlig comeback. Kommande måndag kan ni se mig, tillsammans med doktor Margareta Danelius, i direktsändning, redo att besvara frågor, hos Fråga doktorn i SVT.

Mycket kärlek!

Ann

Läs även andra bloggares åsikter om Fråga Doktorn, nytt, livet, comeback, tillbaka

Jag har en sådan period nu.

Men vet ni vad. Man kan alltid göra något åt det själv! Man kan välja att acceptera att saker är tungt ibland. Man kan välja att inte ta åt sig av allt. Välja att rycka bort djävulen på axeln och försöka flyta på vågen ett tag. Allt i livet måste inte vara gravallvarligt. Och man måste inte alltid göra det bästa av varje minut. Så när allt verkar gå emot dig, släpp lite på kraven. Ge dig själv en andningspaus. Säg: ”Nähä, då blev det så här istället då” och gör något bra av den situationen. Är livet tungt och du trött, så välj att sova mer och älska att du fått den chansen! kom du inte iväg på semestern den här helgen för att tågen är inställda, inse att du plötsligt står inför en helt oplanerad helg som du har alla möjligheter att göra det bästa av. Oavsett om det innebär att du fick chansen att ligga i sängen, utan att gå utanför dörren, hela helgen eller om du väljer att gå på den där biofilmen du inte haft tid att se och äta en hotellfrukost för pengarna som du sparade på tågresan.

Är det magen som krånglar så är det inte alltid enkelt att vända det till något bra. Men jag tror verkligen på att det inte finns något dåligt som det inte kommer något bra utav! Kanske var magens pina det som gjorde att du stannade hemma och missade tåget som ändå visade sig sitta fast i 12 timmar mitt i ingenstans med varken mat eller vatten. Eller kanske var det magen som fick dig att inse att man inte kan låta allt i livet vara det största berget att klättra över. Därför tog du dig upp och kom ut ändå. Och så insåg du att du klarar av vad som helst. Du är stark och modig, målmedveten och fantastisk! För du låter inte motgångarna i livet vara de som definierar dig – du flyter på vågen istället för under den!

Jag gillar verkligen inte uttrycket ”Carpe diem”. Det ligger så mycket prestation i det. För jag har aldrig hört att någon sagt ”fånga dagen genom att ligga i sängen hela dagen”. Detta förbaskade uttryck levereras alltid med breda leenden och hurtiga betoningar. Så skit i det! Skit i att fånga dagen! Se istället till att fånga upp dig själv. Gör det DU behöver. Ge dig själv en chans att släppa på kraven, eller ge dig själv en utmaning.

Här är min helggåva till er. Det finns ingen som förmedlar vad jag försöker säga bättre än Kenta. Titta på honom, se på hans liv. Ändå sitter han här och sjunger om att ta vara på de bra dagarna. För just i dag är jag stark! Och så kan jag välja att se på varje dag.
Och så Andreas Grega, med sin underbara somriga och vackra sång. ”Don´t be a square” säger amerikanarna, och det är lite det jag försöker säga. Våga ta dig ur din ruta! Ta dig an livets utmaningar. Och går det emot sig – byt perspektiv! För ingenting är värt det när liv har blivit rädsla!

Ha en underbar helg! På ditt eget sätt!

Läs även andra bloggares åsikter om Andreas Grega, rädsla, Kenta, Just i dag är jag stark, Ibs, Irritable bowel syndrome, carpe diem, tungt, SJ, livet, Don´t be a square, magen, problem, motgångar, perspektivbyta, val, synsätt

Läs även andra bloggares åsikter om skidskytte, OS, Karl-Johan Bergman, Ibs, Irritational bowel syndrome, kolhydrater, Ibs-kost, kostvanor

Tjejen som bajsade för mycket - det måste ju vara jag

Hittade denna metallplatta på designtorget. Jag antar att ni kan förstå varför jag tyckte att den talade till mig …

Förutom denna personliga gåva vill jag i dag dela med mig av två länkar, som jag hittade hos Nillano:

Netdoktor om Ibs

Netdoktor – lite olika tips för dig med mag- och tarmproblem

Må gott vänner!

Läs även andra bloggares åsikter om Ibs, irritable bowel syndrome, bajs, Designtorget, Netdoktor, tips, mage och tarm, magen, tarmproblem

Så i denna anda har jag övervunnit min skräck för att stå framför kameran för att kunna bjuda på ett moderepotage helt tillägnat kvinnor med Ibs. Förhoppningsvis lite vårinspiration. Varsågoda!

Tunika från Vila och mycket rymlig jeansklänning från HM.

Tunn tunika från Gina tricot och jeanstunika från Peak Preformance.

Skjorta från H&M och oversizetröja från Zizzis

Somrig skjorta från Cubus och festlig romantisk skjorta från Rut m.fl.

Lantlig vacker klänning, köpt på tradera.com av JJFashion och klänning från H&M

Läs även andra bloggares åsikter om Ibs, Irritable bowel syndrome, Ibs-mode, mode, klänningar, tunikor, oversize, H&M, Zizzis, Rut m.fl., JJFashion, Vila, Gina Tricot, Peak Preformance, Cubus, ballongmage, bekvämlighet, kläder, vårinspiration

Till höger här i bloggen har jag en enkätfråga till er läsare som jag lade ut för att ta reda på vilken problematik ni som läser bloggen har. Där frågar jag också läsarna hur många som är stomiopererad. Totalt 68 läsare har svarat varav 64 av dem lever med en mag- och tarmsjukdom. 47 personer lever med Ibs, 5 personer lever med Crohns sjukdom, 2 lever med ulcerös colit och 2 personer lever med annan mage- och tarmproblematik. Av dessa har totalt 8 svarat att de är stomiopererade.

Detta är en dold statistik, jag har ingen aning om det är någon av de som är stomiopererade som endast har en Ibs-problematik, så jag är inte säker på att svaren egentligen säger så mycket. Men jag lade till frågan om stomi just för att jag tidigare stött på människor som funderat på detta för att lösa sin Ibs-problematik. Och när jag hörde det började jag allvarligt fundera, kan en påse på magen hjälpa mig att ta mig ut i livet igen?

Jag hann aldrig längre än så i mina tankegångar för jag fick annan hjälp som har varit fantastisk, och absolut mindre drastiskt då de inte innefattat operationer eller andra stora förändringar fysiskt. Men än i dag stöter jag på människor som tänker som jag och därför intresserar ämnet mig. Så i min jakt på svaret bjöd jag in Ulrika, som kunde berätta sin levnadshistoria, som en som faktiskt gått igenom en stomioperation och lever med ”en påse på magen” i dag.

I förra inlägget fick vi ta del av berättelsen om hur hennes liv har har sett ut med både autoimmun nervsjukdom, nedsatt knipförmåga och diagnosen Ibs. Hennes problematik ledde henne att välja en stomioperation – ett lätt val menar hon, när man har diarré och/eller inkontinens som huvudproblem. Men då Ulrika inte genomförde sin operation endast på grund av Ibs, utan även på grund av nedsatt knipförmåga, så har jag inte fått svar på min fråga; är en stomioperation en bra lösning för en person som lever med endast Ibs-problematik? Så jag vände mig till Margareta som är läkare, med magtarmsjukdomar som specialitet, och arbetar på Ersta sjukhus. Jag ställde fyra frågor som hon svarat på nedan.

Men innan ni börjar läsa vill jag bara påpeka att dessa svar inte alls är relaterade eller på något sätt ett utlåtande om Ulrikas fall. Jag har bett Margareta att svara på frågorna utifrån en person som endast lever med Ibs. Jag skulle självklart aldrig be en läkare att ge ett andrahandsutlåtande på någon annans vård eller be någon sitta och ”second-guess” en annan läkares beslut! Det finns många självklara anledningar till detta, inte minst har det att göra med moral och etik.

Så, här kommer mina frågor och Margaretas svar:

Kan stomi vara ett alternativ/en lösning för människor med ibs?
”Boten skall inte vara värre än soten” det vill säga det är bara vid en extremt svår ibs-problematik som en stomioperation kan vara aktuell. Jag har personligen aldrig någonsin rekommenderat det.

Varför?
Det enda som kan bli bättre är minskad bundenhet till toalett men även detta är tveksamt. En orolig tarm med stora flöden kan ställa till bekymmer med akuta behov av att tömma stomipåse, läckage och sådant som kan upplevas ännu värre en inkontinens då läckaget kan synas genom tröjan. Analproppar och inkontinensskydd fungerar ju bara när man tömmer via ändtarmen. Gasbesvär, uppblåsthet och trängningar förbättras ej av operation utan kan i värsta fall bli värre.

All typ av narkos och operation är förenat med en viss risk för komplikation och till och med död. Riskerna är mycket små men risken att dö av IBS är noll.

Är det drastiskt?
Ja, det är drastiskt. Det finns olika typer av stomi. Den enklaset är en så kallad avlastande ileostomi. Då tar man inte bort någon tarm utan lägger bara upp en öppning på buken. Rent teoretiskt kan alltså ingreppet göras ogjort om man inte är nöjd men i praktiken har det visat sig att de delen av tarmen som ligger bortom stomin och alltså inte används ganska snabbt tappar funktion och är svår att få tillbaka till normal funktion även om man kopplar in den igen.

Alla typer av bukoperationer ger också risk för ärrbildning och sammanväxningar i buken. Detta gör att tarmen inte längre kan flytta sig i buken och ger risk för ökad smärtproblematik.

En annan variant av stomi – som skulle kunna vara aktuell vid förstoppningsdominerad IBS- är att ta bort tjocktarmen och göra en tunntarmsstomi. Detta är den ”IBS-operation” som har gjorts mest (fortfarande tala vi ändå bara om enstaka patienter) men den är oåterkallerlig. Detta är därför ännu mer tveksamt.

Vad bör man tänka på innan? Vad kan det innebära?
Summan av kardemumman är att stomi inte är ett rimligt behandlingsalternativ vid IBS annat än i mycket svåra och speciella fall. OM det blir aktuellt för någon individ skulle jag kraftigt rekommendera den personen att söka en ”second opinion”  av gastroenterolog/kirurgteam på annan klinik, så att beslutet verkligen är prövat innan man genomför en operation.

Ja, det var det. Hoppas detta gav en bra överblick över vad det kan innebära med en stomioperation.

Tillslut vill jag åter igen understryka att detta inte alls hade med Ulrikas fall att göra, detta var endast svar på mina frågor om en person med endast Ibs-problematik kan bli hjälpt av en stomioperation och vad det kan innebära för någon att genomgå detta. Det är absolut inte meningen att avskräcka någon som har problematik där stomi är en bra lösning eller på något sätt nedvärdera stomi som lösning för de som behöver det. Operationen är vägd emot Ibs-problematiken och jag tycker Margareta sammanfattar anledningen till intervjun mycket bra i sitt första svar: ”Boten skall inte vara värre än soten”.

Må bra,
Ann

Läs även andra bloggares åsikter om stomi, Ersta sjukhus, Ibs, Irritable bowel syndrome, mag- och tarmsjukdomar, påse på magen, gasbesvär, ileostomi, bukoperation, tunntarmsstomi, tarmproblem, autoimmun nervsjukdom, nedsatt knipförmåga, levnadshistoria, stomioperation